Det började med att matte och husse for runt i huset och packade en massa väskor och sedan åkte transportburen fram. Aha, vi ska ut och åka och jag får följa med! Toppen!!! Om jag bara hade kunnat ana...
Efter 3 timmar i det som kallas bil stannade vi äntligen och jag hörde en massa främmande röster och andra fåglar. Helt plötsligt blev jag instoppad i min bur som jag sitter i på vår altan (hur nu matte lyckats smuggla med den utan att jag hade märkt något) och sedan vinkade matte och husse adjö... Men vänta lite nu, ni glömde något - nämligen mig!!!
Nu blev det faktiskt bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig - där jag bodde i en vecka var de jättesnälla och där fanns inte mindre än 4 till sådana som jag. En av dem tyckte nog om mig en smula då han matade mig så fort vi träffades.
Ni ser hur snäll han är på fotot här ovan. När matte och husse återvände efter sin ledighet (semester tror jag det kallas) passade jag på att bita matte som hämnd för att hon lämnat mig och sedan tog det 2 dagar innan vi var sams igen. Matte och husse hade i alla fall besökt något som kallades fågelpark i Walsrode, en stad långt borta i ett land som heter Tyskland. Där hade de sett en sådan som jag som flög fritt. Dock är den på bilden tillsammans med husse och en arakompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar